I en minnesteckning över Gustaf af Klint [1]
finns följande beskrivning av
händelsen återgiven efter dennes efterlämnade anteckningar:
Klockan var litet öfver 7 om morgonen då
Dristigheten utpasserade;
de öfriga fartygen följde i hennes kölvatten, amiralskeppet Gustaf
den tredje kl. 8, det tolfte linieskeppet i ordningen, alla utan
betydligare skador.
I jemnbredd med Dristigheten hade framgått de s.k. hämennmaa
eller skärgårdsfregatterna Styrbjörn och Norden,
förda af öfverstelöjtnant
Victor v. Stedingk och kapten Olander, efter hvilka den öfriga
skärgårdsflottan följde utan någon egentlig formering.
Icke heller dessa många fartyg hade lidit nämnvärda skador.
Hade slutet svarat mot början, skulle denna dag skrifvit ett af de
märkligaste bladen i sjökrigets häfder.
De närmast liggande ryska skeppen voro nästan redlösa, vägen
till sjös stod öppen, frisk blåste den mest gynnande vind
för att nå Sveaborg, dit skärgårdsflottan kunde komma
inomskärs.
Det var nu, omkring kl. 9, som den olycksbringande brännaren,
Postiljonen benämnd, bragte de ännu icke utkomna svenska
fartygen i oordning och antände ett linieskepp och en fregatt, [2] som bägge sprungo i luften.
Allt insveptes derpå i sådan rök och dimma, att inga
ledmärken kunde skönjas; flera af de efterföljande fartygen
råkade derigenom på grund i det ganska svåra farvattnet och
gingo förlorade. Transcribed by
Lars Bruzelius
Sj�historiska Samfundet |
The Maritime History Virtual Archives.
Copyright © 1996 Lars Bruzelius.